GOTT NYTT ÅR !!!

Snart är året 2009 slut och det nya året 2010 tar vid.

Inför det nya året tänker jag och minns det gångna året och planerar och ger löften inför det nya.

Jag är mycket tacksam för året som gott. Jag har fått vara frisk, jag har vaknat med glädje varje morgon, mina närmaste har funnits där och vi har umgåtts i positiva tecken och omständigheter. Jag har kunnat dela med mig av det som jag har fått och jag kan nu planera och ge löften inför det kommande året.

Mina tankar och välgångsönskningar går nu till dem som har haft det svårt under året som gått och jag önskar att det nya året kommer att vara mer välvilligt mot dem.

Om du är värd för en nyårsvaka skall du enligt gammal sed inte bjuda dina gäster till nyårsvakan förrän vid åtta eller halv nio tiden på kvällen för att väntan på tolvslaget inte skall bli så lång!

Du skall också vara uppmärksam på följande saker på nyårsdagen.

Beskåda himlen, om den är röd på morgonen kommer det sorg, krig och oväder.

Akta dig för att hicka eller nysa på nyårsdagens morgon för det betyder dödsfall.

Om en man är ditt första besök på nyårsdagen betyder det lycka. Om en kvinna kommer först betyder det olycka.

Låna inte ut pengar på nyårsdagen så försvinner dina pengar inte under året.

Får du däremot pengar betyder det mera pengar till dig under året.

Vill du dessutom hålla dig frisk under det nya året skall du äta ett äpple på nyårsdagens morgon!

Med låten ovan, klicka på play pilen, önskar jag dig gott slut av det gångna året och ett riktigt gott nytt år!

Efterlysning, "JOY" av Jean Patou.

Som bekant är jag barnsligt förtjust i parfymer. Många av dofterna kommer och går. En del stannar kvar, en del får vila i "förrådet" och en del får fräscha luften i badrummet.

Doften som jag tycker väldigt, väldigt myket om är "JOY" av Jean Patou. Den doften lanserades av modeskaparen Jean Patou i början av 1930 talet bland annat för att höja humöret efter depressionen.

Denna parfymdoft skapades av Henri Alméras för Patou som var mycket kräsen, inget dög.

Det sägs att parfymören lär ha sagt om doften "JOY", av rosor och jasmin, "om du inte tycker om den här doften så skall jag börja valla getter".

"JOY" är efter Chanel No 5 den mest sålda parfymen i världen. Det sägs att varje flaska "JOY" innehåller extrakt från fler än 1000 blommor!

Jag har "JOY" av Jean Patou förstås men flaskan är snart tom!

Jag önskade en ny flaska av "JOY" till julklapp men det visade sig att den inte finns att köpa i Sverige längre!

Jag utropar därför en efterlysning av "JOY" av Jean Patou, eau de parfum, minst 50 ml.

Om det är någon som reser utrikes, helst till Paris, får denne med sig en inköpslista innehållande den finaste, enligt mitt tycke, parfymen "JOY" av Jean Patou.

Stockholm tur och retur!

En berättelse.

Jag är vaken och pysslar som vanligt hela natten mot julafton.

Maken kör mig till Malmö C till tåget som går till Stockholm tidigt på julafton morgonen.

På tåget är det frukost, gratis internetuppkoppling, kaffe, muffins och frukt obegränsat under hela resan, dagens tidningar och bra service.

Vägen till Stockholm genom delar av Sverige kantas av otroligt vackra vinterbilder som skulle kunna vara vykort med vintermotiv! Bilden ovan är tagen någonstans mellan Norrköping och Katrineholm genom tågfönstret med tåget i full fart.

Framme i Stockholm skyndsamt till Åhlens varuhus för att inhandla de sista önskemålen gällande julklappar samt ingredienserna till makaronilådan som enligt gällande, återkommande regler är mitt bidag till julbordet.

På väg ut från Åhlens varuhus möter jag på vänster sida av utgången en skakande man som har en pappersmugg i handen och han "tigger". Självklart ger jag honom lite pengar. "Taak så mycke, guud jul, ai dount spiik sou guud sviidis".

Till höger om utgången står en kvinna och säljer "Situation Stockholm", en tidning om och för hemlösa i Stockholm. Jag brukar alltid köpa den, 40kr, hälften får den som säljer.

"Jag måste få ihop det till en natt på vandrarhem" säger denna kvinna. Hon är inte missbrukare, dock hemlös.

"Får du snart fira jul" frågar jag.

"Först måste jag få ihop pengar till en natt på vandrarhemmet, säger hon igen, i kväll vill jag sova inomhus".

Hon säger sig inte ha några släktingar eller nära och kära, hennes kompisar är i samma situation som hon eller värre, ofta missbrukande.

Jag skäms nästan. Vilka skilda världar. Jag pratar med henne om vad som helst som nu låter dumt och jag känner mig så också. Vilken tur att jag tog täckjackan på mig istället för pälsen. Vilken tur att det inte syns att jag har sådana, egentligen onödiga tillägg till dataspelen i kassarna som kostar lika mycket som minst en vecka på vandrarhemmet.

Om jag skulle fira julen i mitt eget hem skulle jag bjuda henne dit. Nu firar jag julaftonkvällen hos andra. Oh herregud, detta i dagens Sverige och dagens Stockholm.

Julaftonen firar jag traditionsenligt tillsammans med släkten, barnen, barnbarnen deras farföräldrar och ännu äldre. Vi äter och dricker så bälten går upp.

Julklapparna för barnen och barnbarnen är så många att de inte är intressanta länge. De orkar inte ens öppna alla paket.

Vilka skilda världar, tänker jag igen.

Jag stupar i säng vid midnatt och saknar hundarna och maken, det är så konstigt utan dem.

På morgonen innan avfärden till tåget gäller det att hinna plocka ihop kläder och skor som skall till min secondhand butik "Påfågeln". Fyra kassar bara genom att öppna garderobsdörren lite på glänt!

Väl på tåget blir det åter dagens kvällstidning, gratis internetuppkoppling, kaffe, frukt och muffins obegränsat samt förbeställd trerättersmeny med vitt vin till. Otroligt bra service i vagnen.

Väl framme vid slutstationen tas jag emot av maken som bär de tunga väskorna och kör mig hem till vovvarna och lugnet som vi så uppskattar.

Det är jul hela helgen!

Önskan om en fridfull julhelg!

Det är något alldeles speciellt men denna natt, natten till julafton.

Jag är vaken julafton natten, varje år. Vill liksom inte sova bort denna heliga natt.

Jag har gjort i ordning skinkan till maken som återvänt från besöket i huvudstaden.

Sillen är klar.

Jag skall slå in julklappar och packa inför min resa "över dagen" till Stockholm.

Men först skall jag skicka julhälsning här till alla vänner och bekanta med en önskan om en fridfull julhelg!

Bilden överst är tagen på Vellingeblomman då barnbarnet var på besök.

Julsången, i bilden under, för tankarna till julen därhemma och kan lyssnas till genom att klicka på "play pilen" i mitten på bilden!

God jul!

Livets ursprung, vattnet, havet!

Det är något alldeles särskilt med havet. Jag förstod inte det när maken sade till mig för flera år sedan då vi åkte till stranden med hundarna att "det här är livskvalitet".

Nu, efter ett par års boende med närhet till havet förstår jag vad han menade. Jag förstår även vad Ingmar Bergman kände då han gick upp klockan fyra på morgonen och lyssnade till havet och drack rödvin.

Jag dricker inte rödvin då jag lyssnar till och går vid havet. Jag blir berusad av närheten och ljudet av havet!

Varje dag måste jag dit, till stranden. Det spelar ingen roll hur väderleken är. Även om istapparna hänger i fönstret till arbetsrummet skall vi ut! Nu är det ju dessutom, som bekant, snökaos i Skåne.

Till stranden skulle jag, hundarna och maken. Det var så härligt. Det blåste, var snöigt, isigt och kallt men så välgörande.

Man tar stora risker att gå på stranden så här väders eftersom isen har lagt sig lite varstans. Inget kan stoppa oss och framförallt inte hundarna. Ensamma är vi också på stranden. Det finns inte en djävel, mer än vi, som tar sådana risker som vi gör.

Medelåldern här är ju "broddar under skorna", typ!

Glöggparty i snöyra!

Tidig väckning! Jag skulle ju svara för den "riktiga" glöggen, d.v.s den med lite värme i för "kvart över åtta klubbens" glöggparty. Jag värmde glögg med hjortronsmak och för säkerhets skull värmdes även hallonlikören från Bodarpsgården.

Kallt som attan var det ute så pälsen, inhandlad hos Helsingborgs Auktionsverk, http://www.hav.se/, fick värma mig.

Doris, värstinghunden, var varm i vetskapen om att få träffa sina hundkompisar.

Det var så trevligt! En i gruppen hade värmt alkoholfri glögg, en hade pepparkakor med sig och en, riktigt huslig medlem, hade bakat lussekatter efter ett gammalt recept. Jag hade hjortronglöggen och hallonlikören, spetsad med vodka!

Vi åt, drack ock skålade. Det var kallt ute, snö och blåst, tidigt på morgonen men så trevligt. Hundarna var också så glada vilket syns på bilden där delar av hundgruppen framträder.

Nåväl, efter en stunds festande och firande av bland annat en medlem som passade på att fylla år gick den vanliga, varje morgon återkommande, promenaden genom fält och skog.

En alldeles underbar morgon!

Vi älskar Skånelandet, även under vinterhalvåret.

Det är så underbart att bo här nere i Skånelandet. Det är som att bo på kontinenten. Sommaren stannar till nästan jul och våren är här strax efter nyår. Vinter, usch! Onsdagen den 16 december var det fortfarande badväder för min "badkruka" stora schäfern "Ikke". Jag fotograferade honom på fältet för att skicka en härlig höstbild till de frusna individerna i snön uppe i Stockholm. De två bilder högst upp är tagna då, bilden under är tagen på samma plats dagen efter.

Morgonpromenaden i dag med "kvart över åtta klubben" gick i "djup" snö! Fy fan, vi hade fått snö under natten! Vi genomförde muntlig enkät om ämnet "vem gillar vinter och snö". Det blev oavgjort. Jag var bland dem som röstade emot vinter och snö.

På fredagmorgon, alltså i morgon, skall vi i klubben ha glöggparty på fältet. Hundarna får den otvistliga "belöningen" i form av mjukost i tub som trycks mot nosen, sååå gott, och Frolic förstås.

Vi vuxna skall dricka glögg och äta lussekatter och pepparkakor. Vi har redan sett ut platsen där vi skall sitta, nu alltså i snön. Det blir att ta på sig päls i morgonbitti.

Min uppgift är att värma en alkoholhaltig glögg, jag valde den med hjortronsmak, och ta med den i termoskanna. Jag skall också fotografera tillställningen.

Glöggpartyt med "kvart över åtta klubben" på morgonen skall bli en ny upplevelse för både mig och min "värstinghund" Doris.

Jag återkommer!

Kamrat, min vän!

Jag har skickat en julhälsning till många av dem som jag tycker om. Många fler står på tur. En av dem som fått min julhälsning är min vän, kamrat, som jag alltid kallat henne för.

Kamraten är en gammal medarbetare från forna tider. Det var hon som fick massera mina onda axlar då jag var som mest stressad på arbetet. Hon var alltid glad och positiv då hon kom till kontoret. Vi skojade om ryssar och vodka och kamrater och sådant och hon masserade mina, av stressen ömma axlar.

Jag skickade min julhälsning till henne såsom till så många andra som jag tycker om och som jag tänker på.

Jag fick tillbaka hälsningar från många vänner, hälsningar som gjorde mig glad.

Hälsningen från kamraten fick mig däremot att gråta. "Det här blir min sista jul" och "jag kanske lever till sommaren", skrev min vän, kamraten.

Nej! Nej! Nej! Det får inte vara sant. Nej, inte min vän, kamraten! Hon, den solstrålen! Så orättvist om det skulle vara sant.

Hon skrev att varje dag kan vara den sista och hon skrev om det hemska att vakna varje dag till vetskapen om det.

Jag ruskar om maken och skriker om vårt vansinne att klaga på då BMW:n skall till service en morgon eller om hundarna som skall till stranden och springa och han måste följa med eller löven som måste krattas från trädgården. Var glad! Var glad att du lever och är frisk! Var glad att det är positiva saker du har att handskas med då du vaknar!

Min vän, kamraten, berättar en annan historia. Jag blir så ledsen. Så ledsen för hennes skull och för att jag inte vet vad jag kan göra för att hjälpa min vän. Jag hoppas bara på ett under, ett under tilldelat dem som varit goda, som varit goda vänner och goda medmänniskor. Det har kamraten alltid varit. Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta på detta under, givet dem som är som min vän, kamraten.

Går tiden fortare ju äldre man blir?

Jag tycker att tiden går så fort. Jag hinner inte med någonting. Det tar en hel dag att gå ut med soporna!

Det sägs att tiden går fortare ju äldre man blir...

Men, det är ju samma timme för oss alla i alla åldersgrupper. Ändå känns det som att min tid går fortare än barnens tid tillexempel eller för barnbarnens tid som väntar hela dagen på att mamma skall komma och önskar att tiden går fort dit.

Jag blir inte klok på detta. Jag hinner inte med någonting. På morgonen stiger jag upp rätt hyfsat vid halv sju så där. Jag lägger upp schemat för dagen. Jag rastar hundarna och äter och gör något av schemat och sedan är det kväll igen!

Varför sitter jag på natten och skriver detta? Jo, för att tiden går så fort. Jag skulle ha skrivit det här för länge sedan, men jag hann inte.

Undrar om det blir bättre om jag byter klocka med mina barn eller ännu hellre med barnbarnen? Deras tid tycks gå mer långsamt. De önskar ju hela tiden att tiden skall gå fortare.

Jag vet bara att då jag var "yngre" så hann jag med mycket, mycket mer under en dag. Jag rastade hundarna, arbetade mer en än heltid, tog hand om hemmet, gick ut med vännerna, motionerade, besökte barnen, surfade på internet, talade i telefonen och på kvällen satt jag med maken och slötittade på TV.

Nu hinner jag inte med någonting. Som sagt, det tar hela dagen att gå ut med soporna.

Jag citerar Goethe och undrar om det verkligen är så illa att "Vi har alltid nog med tid om vi använder den rätt".

Medlem i "kvart över åtta" klubben!

Min rottweiler/dobermanntik Doris, som är snart ett och ett halvt år, tycker väldigt mycket om att springa fri och leka med andra hundar. Hundar finns det gott om här omkring. Varje dag går jag med Doris på stranden så att hon får springa av sig, annars blir hon rastlös och slänger skor och kuddar m.m omkring sig i huset. Hon önskar inget annat än att träffa en annan hund som också vill springa och leka.

I helgen träffade vi en dam och en herre på fältet med var sina två ljusa labradorer, totalt fyra, som Doris blev stormförtjust i. Damen berättade att från måndag till fredag samlas hundägare med sina hundar vid grindarna till fältet för att sedan gå en runda på ca en timme. Ingen föranmälan, ingen avanmälan, bara att finnas vid grinden kvart över åtta på morgonen!

Jag har sett detta sällskap tidigare men har trott att det rör sig om hunddagis eller liknande och därför gått omvägar.

Kul, klockan sattes på ringning tidigt på måndagmorgonen så att jag skulle hinna dricka mitt älskade kaffe och äta gröten innan Doris och jag skulle ansluta oss till den nyfunna klubben "kvart över åtta".

Ut gick vi i god tid och mötte kvart över åtta på morgonen vid grindarna till fältet en helt underbar grupp hundar med respektives matte eller husse.

Det var små hundar, stora hundar, tikar, hanar, kastrerade och icke kastrerade och alla var de lyckliga hundar.

Doris och jag, som "nya medlemmar" togs emot väldigt vänligt. Vi gick rundan som var mycket behaglig och trevlig med småprat och sådant medan hundarna sprang omkring och lekte.

Min stora hund, schäfern Ikaroz, fick stanna hemma dels för en stukad fot men också för att vi måste finna ett bra läge att introducera Ikaroz(Ikke) men hänsyn tagen till det som jag berättat om i ett tidigare blogg, se "Shit happens." från arkivet i oktober.

Nåväl, imorgon har vi väckning igen. Vi vill inte missa "kvart över åtta klubben". Det var så vansinnigt trevligt.

Jag tänker på alla gamla, goda vänner och kan inte låta bli att citera Eddan i "Gå ofta hem till din vän, för en oanvänd stig växer snart igen".

Påfågeln secondhand nu i centrala Malmö.

Äntligen har jag hittat en lämplig, liten lokal för min andra secondhand butik Påfågeln i Malmö innerstad. Då en bekant hörde adressen där butiken kommer att öppnas jublade hon "värsta stråket!" Adressen är Stora Nygatan som ligger i närheten av Hansakompaniet i Malmö vilket motsvarar NK i Stockholm.

Det skall bli så spännande att inreda denna butik. Grunden består av Elfa inredning med upphängningsanordning och hyllor som är lätta att hantera och ändra allt eftersom behoven skiftar. Disken är ett gammalt, vitmålat skrivbord och butiken kommer förstås även här att beskyddas av våra stjärnor som Audrey Hepburn, Marilyn Monroe , Beatles m.fl.

Jag vill omge mig med färska blommor i butiken såsom mina favoriter brudorkide och vita liljor och det skall dofta gott!

Bilden ovan är tagen efter första leveransen av kläder för att visa alla förbipasserande vad som väntar...

Öppnande av Påfågeln secondhand i Malmö kommer att ske högtidligt då allt är på plats, inte före.

En dag som denna då jag levererade första omgången av kläder och placerade blommorna på rätta platser i butiken bar jag mina blå Trussardi jeans, en mörkblå lång tröja/tunika av PTA, min favorit skinnjacka av Ci-Ci-Cianneii, Armani scarfs runt halsen och ovanpå skinnjackan den stickade minkvästen som jag bara älskar. Skorna kom från Palmroth. Parfymen fick idag bli Yves Saint Laurent´s "rive gauche".

Jag kommer inom kort att lägga ut mina egna favoritplagg, parfymer och glasögon på Påfågelns hemsida http://www.pafagelnsecondhand.se/

Det skall bli riktigt roligt.

Finely at home!

Äntligen är jag hemma! Hemma är ju där man trivs, sägs det. Här trivs jag, här mår jag så bra, det här är mitt hem. Jag är alltså åter i Skånelandet.

Resan ner började lite dramatiskt. Bilen var fullpackad, mina fyra hundar satt på sina respektive platser i bilen och kaffemuggen var påfylld. Jag tar adjö av maken som vill stanna i Stockholm och sedan skulle jag köra ner mot söder. Men bilhelvetet startar inte. Batteriet är slut, urladdat!

Vad betyder det här då, tänker jag, skrockfull som jag är. Det kan vara vad som helst men inget kan stoppa mig. Vi ringer till BMW som har suverän service även på söndagar. Inom loppet av en timme kommer en glad BMW mekaniker i sin Servicebil och startar min bil. Han råder mig dock att inte stanna bilen/motorn alltför snabbt på resan då det finns risk att bli stående igen.

Med fyra hundar i bilen vill jag förstås inte bli stående efter vägen någonstans i Östergötlands- eller Smålandsskogar så jag kör ner till Skåne utan att stanna motorn. Hundarna får gå ut, en och en, vid en rastplats med bilmotorn igång. Hundarna vet av någon anledning vad som gäller. De vet att vi är på äventyr och det måste hållas ett högt tempo. De gör sina behov snabbt och in i bilen igen. Vi spelar Lasse Stefanz på cd spelaren och är förvånansvärt snart framme vid vårt hus.

Det är mörkt redan, milt i luften, jag hör havet. Jag bär det viktigaste in i huset och korkar upp en vinare.

Hundarna springer runt i trädgården som galningar, hoppar och skuttar. De är också så glada, de känner av stämningen.

Vi är hemma nu, här mår vi bra, här är vi fria!

Denna dag klädde jag mig i gamla Armani stretchjeans, svart tröja av Calida, svart tunika av Sarah-Pacini, svart skinnjacka Courtney of London, svart/vinröd silkesscarf runt halsen, fotvänliga pumps av Lagersons. Doften kom från Clinique, nämligen Aromatics Elixir.

En gåva från Gud.

Under vår nuvarande vistelse i Svealand tillbringades helgen i Sörmland, vid en liten insjö. Luften var "hög", sjön var alldeles stilla, spegelblank. Det var så underbart. Maken och jag eldade i Tulikivi täljstensspisen för att få den speciella värmen och stämningen i huset. Vi tände levande ljus precis överallt. Vi åt gott och vi drack oss lite, lite berusade. Hundarna kiknade av skratt, de var också så lyckliga. Detta är livet, detta är en gåva från Gud.

På bilden ovan sitter den "adlige" äldre schäfern vid den så kallade ekpaviljongen. Den runda platsen vid eken fyller många funktioner på sommaren. Där dukas det till midsommarfest, till frukost, till lunch och till middag de övriga dagarna under sommaren. Där kan även den som vill dra sig tillbaka men ändå vilja vara med sitta och göra det som anstår denne, exempelvis läsa handlingar till kommande möten.

Jag hör ännu barnbarnens skratt och glädjetjut då de lekte i och vid sjön. Jag hör musiken som vi spelade ut över sjön från högtalarna som är monterade under taket till huset, musiken som vi också dansade till.

Jag skrattar då ja tänker på kräftskivan vi hade med våra hitresta vänner. De tidiga morgonen och sena kvällarna till kräftburarna och sedan den oförglömliga festen!

Det var sommaren och detta måste vara en gåva från Gud.

Nu är det senhöst och det är alldeles tyst och så stilla. Sjön är orörlig och till och med skogen är tyst. Fåglarna som sjöng kring oss på sommaren har flyttat söderut.

Snart är det sommar igen och denna underbara plats på jorden vaknar åter med fågelsången, umgängen, barnaskratten, glädjen och många, många härliga dagar att minnas!

"hur mördar man sin tandläkare"

Denna dag vaknar jag med ångest. Jag skall till tandläkaren tidigt på morgonen. Hundarna skall rastas innan dess, kaffet skall drickas och allt det där som hör till en vettig morgon. Stressad, spänd i kroppen som i väntan på jultomten som barn springer jag iväg sedan till tortyren..., till tandläkaren!

De är så konstigt glada och pigga där, tandläkaren och sköterskan. Vad har de för något i skjortärmen? Jag är så spänd.

Jag har inget val. Som i dvala lägger jag mig på den hemska stolen, blir nerhissad med huvudet ner och fötterna upp. Ge mig bedövning!!

Jag ligger där sedan utan att kunna försvara mig. Jag har minst tre händer i olika storlekar över mitt ansikte, en blå slang som suger, en borr som låter vidrigt genom mitt huvud och sprutar vatten. Jag bländas av strålkastarljus genom dessa hemska händer över mitt ansikte. Jag kan inget göra, jag ger upp...

In kommer en bekant till tandläkaren och får en replik av tandläkaren, "min patient tänker nu på hur man mördar sin tandläkare".

Just det, hur kan han läsa mina tankar. Dessa tankar är ju den enda utvägen från den här hemska stolen där jag ligger under alla händer, slangar, borrar och leenden!

Nåväl, så småningom blir jag fri. Jag går därifrån och känner mig som en vinnare. Jag klarade det igen!

På vägen hem, med stopp hos den den lokala grönsaks- och frukthandlaren är jag så glad igen för mina tänder och att jag överlevde behandlingen ännu en gång! Det kanske är bra att ha tandläkaren kvar i allafall, han är ju så duktig och vill man vara fin, får man lida pin.

Bilden ovan är inte från min tandläkare. Jag vill nämligen inte lämna spår efter mig med tanke på alla kommande eventualiteter.

Stockholm, Stockholm, hufvudstaden!

Med stark separationsångest lämnade jag Skånelandet för ett par veckors besök i huvudstaden eller hufvudstaden som det hette förr. Anledning till detta besök är de många nödvändigheter och kopplingar som finns kvar här. Dit hör besöken hos den faderliga tandläkaren som kan lugna den mest skräckslagna patienten. Dit hör besöken hos den skickliga skönhetsterapeuten som kan släta eventuella aningar till rynkor. Dit hör andra ofrånkomliga åtaganden och dit hör även bytet av däcken på bilen.

Den stora händelsen i Stockholm just nu tycks vara vaccinationen mot svininfluensan. Alla talar om det här. "Är du på väg till vaccination?" " Har du vaccinerat dig?" "Skall du vaccinera dig?" De är repliker som byts i möten med grannar och vänner. Svininfluensan är något som verkligen påverkar oss just nu, vi följer all rapportering om den i media. Själv har jag gått sedan ett antal veckor tillbaka med handdesifektion i hemmet, bilen och i handväskan.

I eftermiddags bestämde jag mig för att gå se hurudant det låg till på den närmaste vårdcentralen i centrala Stockholm. Det fanns en folkmängd där utan dess like. Gråtande barn, mödrar, fäder, mor- och farföräldrar och annat löst folk. Det var bara att ta en nummerlapp och fylla i ett formulär med ett antal fågor och sätta sig i väntrummet eller stå i korridoren och vänta.

I ett hisnande tempo ropades nummer efter nummer upp av hela vårdcentralens personal. Ungefär 20 personer per fem minuter fick vaccinet på denna sjukvårdsenhet. Inga sorteringar mellan grupper och riskgrupper. Alla skall ju ändå få vaccineras. Så begåvat. Varför skulle de ägna en massa tid till att förhöra och sortera grupper och riskgrupper.

Så, nu är vi vaccinerade, både maken och jag. Nu kan jag ägna mig åt väsentligheter igen såsom att studera gatubilden i Stockholm som inspiration för min verksamhet i Skåne, bedriva "företagsspionage" bland secondhand butiker i staden och sist men inte minst unna mig tid till den lyxen som all tänkbar estetisk behandlig av ansiktet innebär, den utan kniv.

Denna blåsiga dag gick jag runt i svarta Levi´s jeans, en svart Calida polotröja, ovanpå den en vid laxrosa kofta av Rodebjer, pumps av Lagersons och den långa, mörkbruna. stickade minkpälsen. Som parfym idag hade jag en gammal goding av Jean Patou , nämligen "Joy".

Alla helgons dag.

Alla helgons dag har firats i Sverige sedan 1953. Dagen ägnas åt att hedra alla helgonlika handlingar och att minnas dem som inte längre lever. Tusentals ljus brinner i mörkret i kväll, både i hemmen och på kyrkogårdarna. Ljusen på gravarna brinner till nästa dag som också är en högtid, nämligen Alla själars dag. Den dagen vill kyrkan att vi funderar över vår egen dödlighet.

Jag har i kväll tänt ljus både i trädgården och inne i hemmet i fönstren. Det är så fint. En ljuslykta berör mig extra mycket. Det är en värmeljuslykta som jag fick av anhöriga till min väninna som gick bort för ett år sedan. Lyktan hade hon i sitt hem. Jag fick ta den och jag har den med mig överallt.

Jag tänker på min väninna varje gång ett ljus brinner i lyktan eller jag tänder ett ljus i lyktan varje gång jag tänker på henne eller tvärtom.

En sak är säker i allafall, det brinner ofta ljus i den vackra lyktan.

"Knowing" av Estée Lauder, en gammal favorit..

Jag har alltid varit en sådan där parfymälskare. Under åren har jag provat och använt de flesta parfymdofter och märken av värde. Vissa har jag verkligen fastnat för och som har följt mig hur länge som helst. Jag vill bära eller dofta parfym varje dag. Det är som att vara ordentligt klädd.

Mina parfymer har också varit kännemärken för humöret, väder och vind och det allmänna tillståndet. Jag går på känsla då jag väljer parfym för respektive dag.

Jag minns en av mina arbetsplatser där en arbetskamrat sade att man kunde känna i hissen om jag hade kommit till jobbet. Hon menade förstås att det doftade parfym i hissen och parfymen kom rimligen efter mig.

Jag sprayar parfym också i "damrummet". Där använder jag gamla skvättar i flaskorna. Ibland går jag också runt i huset och bara sprayar min aktuella favoritparfym överallt.

Häromdagen åkte jag hiss i ett centralt hus i staden Malmö. En tjusig dam kom in i hissen. Jag kände att hon doftade så gott. Jag kände på något sätt igen den doften. Låt mig gissa, sade jag. Du har Estée Lauders "Knowing" på dig. Javisst, det stämde. Den doften/parfymen använde jag för minst tio år sedan men jag har inte glömt den. Maken tittade på mig, "du har inte tacklat av ännu".

Fort som attan gick jag därefter till "Triangelen" och parfymaffären där för att inhandla "Knowing" av Estée Lauder, en gammal favorit.

Denna soliga dag gick jag i mina svarta favoritjeans av Armani, svart tunika av design Werk of Sweden, ovanpå den en svart, kort skinnjacka och min häftiga svarta, halvlånga, tunna Féraud päls. Skorna kom från Palmroth och så förstås parfymen, den var Knowing av Estée Lauder.

" och plötsligt är det afton.."

Havskantspromenaderna är verkligen toppen. De är välgörande för både kropp och själ och så tänker man så bra. Jag, till exempel, går igenom allt möjligt, från vilka kläder jag skall ta till butiken, vilka kläder jag skall fotografera till hemsidan, vilka kläder jag skall bära själv, om jag skall försöka hitta en liten butikslokal i Malmö till att tänka på livet och familjen och vännerna.

I går kom jag bland annat att tänka på en vän som både maken och jag tycker väldigt mycket om. Den här vännen är en stor människa, jag menar inte att han är lång och tjock, utan han är stor i andra värden. Han är så klok och så vänlig och så underhållsam.

Jag minns ett tal som han höll vid en middag vi gav för ett antal gäster för några år sedan. Denna vän håller ofta och gärna tal. Han sade en mening i sitt tal som jag minns särskilt väl och tänker ofta på, såsom nu, nämligen "och plötsligt är det afton". Han syftade förstås inte på middagskvällen utan livet, att det går så fort, så fort och innan vi hunnit märka ordet av det så är vi äldre eller vad man nu skall kalla det.

Så, det är bäst att skynda långsamt för plötsligt är det afton.

Som Forrest Gump..

Jag går hela dagarna, går och går och går, likadant som han som sprang i Forrest Gump.

Jag går med hundarna, jag går och hämtar tidningen, jag går och hämtar kaffe med smörgås till maken, jag går och hämtar hamburgare och saft eller annat till barnbarnet, jag går med soporna, jag går med dammsugaren hela dagen, jag går till förrådet och frysen där för att hämta mat, jag går med tvätten, jag går och hämtar posten, jag går fram och tillbaka med kläder och skor mellan lagret och huset och jag går igen med hundarna.

Vägen tar aldrig slut. Så ser det ut, jag gör inget annat än går hela dagarna! Jag får aldrig sitta, känns det som.

Jo, på kvällen då jag får sätta mig framför datorn och skriva om mina reflektioner på bloggen. Då först får jag sitta!

Förresten, jag går ännu en gång till förrådet/lagret där allt som kommer att säljas på Påfågeln second hand finns fint uppsorterat och upplagt . Jag skall fotografera PRADA bootsen, Mondi polotröjan och lite annat för att visa på Påfågelns hemsida .

Jag skall också gå igenom barnkläder och -skor, efter mina barnbarn, som vi kommer att sälja i butiken! Kanske gör vi en riktig drive någon helg framöver.

Idag, en regnig dag, klädde jag mig i mina blå Armani jeans, en tjock tröja av MarcO´Polo, gummistövlar av Tretorn. Parfymen kom från Yves Saint Laurent "Elle".

Finnen.

Finne är sådan som svarar när det inte frågas,

frågar när det inte svaras, svarar inte när det frågas,

en sådan som förirrar sig från vägen, vrålar invid stranden

och på stranden mittemot vrålar en annan finne,

skogen skallar, ekar, furan susar.

Därifrån kommer finnen och stånkar, är här och stånkar,

ditåt går och stånkar, som i bastun och stånkar

när en annan finne kastar vatten på stenarna.

En sådan finne har alltid en kompis,

aldrig är den ensam och denna kompis är alltid en finne.

Och det är ingenting som skiljer en finne från en finne,

ingenting annat än döden och polisen.

Av den finska poeten Jorma Etto

Dansbandskampen!

Kvällen skulle tillbringas som en riktig svensk lördagkväll. Ostbågar och läsk till barnbarnet. Ost och kex till maken och mig, med gott vin till förstås. Klockan åtta satt vi alla som på kyrkbänken för att titta på television och dansbandskampen som sänds igen från Strängnäs.

Det är roligt att dansbandsmusiken nu är så erkänd att till och med Sveriges Television på absolut bästa sändningstid på en lördagkväll visar program med dansbandssmusik, det vill säga dansbandskampen.

Jag har alltid tyckt om dansbandsmusik. Redan hemma i Finland ingick det till rutinerna varje vecka, förutom att bada bastu, att gå till den lokala dansen och dansa till den typen av musik. Onsdagar dansades det till skivor och på lördagar till levande musik. Flickorna stod i rad och pojkarna gick fram och tillbaka och bjöd upp den flickan som de tyckte var vacker alternativt dansade bra. Resten satt som panelhönor.

Jag minns att jag för länge sedan ombads jag att inte prata så högt om mitt tyckande om dansbandsmusik i de kretsar där jag umgicks. Det var liksom inte så kultiverat. Nu däremot är det helt accepterat, till och med lite inne att tycka om och dansa till dansbandsmusiken. Ikväll ville barnbarnet dansa med mig. Vi dansade och hon var så glad.

Idag hade jag på mig en svart byxdräkt av marimekko, design Ritva Falla, ett vitt linne av Tiger of sweden och lackboots av Gabor. Som parfym valde jag Dolce & Gabbanas "light blue".

Nu får jag garanterat ett nervöst sammanbrott!!

Som kanske framgått i tidigare inlägg har jag barnbarnet hos mig i Skåne just nu. Alla som har småbarn (fem år) eller barnbarn i den åldern vet vad det betyder i kraftansamling, speciellt ju äldre man själv blir. Det betyder bland annat att det finns inte så mycket tid över till telefonsamtal och dylikt. Skärskilt om man dessutom har vissa andra plikter att sköta.

Ikväll, efter att ha tittat på den otroligt bra TV serien "Maktens män" på Access TV plockar jag fram mobiltelefonen och går igenom eventuella meddelanden. För det mesta är det meddelanden som sedan framförts i återkommande samtal men -

Ett meddelande har jag missat!! Det är ett meddelande från Helsingborgs Auktionsverk om auktion den 18 oktober. Det skulle vara fashion som aldrig förr.

Det var alltså förra helgen auktionen var! Efter att ha gått in på Helsingborgs Auktionsverkets hemsida http://www.hav.se/ känner jag, efter att ha sett objekten och slutpriserna - titta från 406 - att jag får ett nervöst sammanbrott, nu!! Garanterat ett supernervöst sammanbrott! Yves Saint Laurent, Moschino, Gucci, Louis Vuitton, Hermes, Chanel, Escada o.s.v till priser så jag ryser.

Hur kunde detta hända? Varför ringde de inte igen, jag hade ju ett litet barnbarn , fyra hundar, en man, Påfågeln second hand, bullbaket, matlagningen, disken, tvätten, städningen och allt annat skit att ta hand om än att lyssna på meddelanden på mobilen.

Denna fredag hade jag bruna InWear jeans på mig, mina svarta halvboots av Rizzo passade bäst till byxorna. Jag hade på mig en svart polotröja av Nanso, ovanpå den bar jag en underbar, färgglad kofta av "Wilhelmina Design". Jag hade också pärlhalsband runt polokragen. Som doft idag valde jag Cerruti 1881.

Tänk vad jag kunde ha haft på mig om jag inte hade missat samtalet!

Hjälp!!! Häxor, spindlar och halloween!

En viktig tidpunkt under dagen är postbilens ankomst. Stannar bilen vid vår postlåda eller inte. Idag stannade bilen och levererade dagens post. Ut sprang vi för att se vad som kommit. Det var reklambladen från de lokala handlarna, byggvaruhusen, Vi i villa och så Vellingeblomman. Vi måste dit. In med barnbarnet, maken och hundarna i bilen, jag kör!!!

Då vi väl är framme där är det skyltat som vid NK i Stockholm inför jul. Massor med ungar med troligtvis mor- och farföräldrar springer runt bland blomsterarrangemangen och liknande.

Vi följer folkmassorna och hamnar i halloweengrottan! Hjääälp! Där inne fanns det skelett, döskallar, häxor och jättespindlar som föll över oss. Skrikande sprang barnbarnet och jag ut från grottan efter bara halva rutten. Vi gjorde ett par försök till att fullfölja hela grottan men nej, vi sprang ut efter halva gången!

Maken har lovat att följa med oss in i grottan vid nästa besök hos Vellingeblomman och hålla oss i handen så att vi vågar vandra igenom hela gången.

Besöket hos Velllingeblomman avslutades med shopping bland svart läppstift, glittriga "bloddroppar", häxdräkter och liknande, se bilden ovan.

I morgon fredag kommer vi att vara i vår secondhandbutik, Påfågeln, under eftermiddagen men inget kan hindra oss att sitta framför TV:n kl 19 då Access TV visar nästa avsnitt av "Maktens män" . Serien handlar om girighet, korruption och brinnande ambition i maktens korridorer.

Idag gick jag klädd i svarta Fendijeans, svart polotröja av Calida, röd jacka av Lucia och svarta pumps av Palmroth. Doften idag blev en annan av mina favoriter, nämligen Aromatics Elixir av Clinique.

Shit happens....

Ännu en sådan underbar dag tänkte jag då hundarna och jag startade vår morgonpromenad som alltid går till stranden. Hundarna var glada och spralliga, slet och drog åt alla håll som aldrig förr.

Så inträffar det som jag fasar för. Vi möter ett herrskap som är ute och promenerar med sin vackra, stora hund. Vi har träffat dem förut och hundarna har lekt med varandra men idag, nej!

Min stora schäferhane, som tagit på sig rollen som kvarterspolis, sliter sig loss och spöar hunden som vi möter för att markera vem som är kungen i kvarteret. Inget allvarligt hände men hundens ägare läser lusen av både mig och mina hundar. De kommer garanterat att gå omvägar om de ser oss igen och säkert väljer de en annan väg till stranden.

Försenad kom jag till butiken. Men så roligt det var idag. Så många trevliga kunder, både stamkunder och nya kunder. Jag hade med mig två kartonger höstkläder till butiken men hann inte prismärka dem eller än mindre hänga upp dem förrän hälften var sålda! Hem kom jag två timmar senare än planerat men det gör inget för det var en så trevlig dag!

På begäran kommer vi att prismärka de kläder och andra varor som publiceras på Påfågelns hemsida så att eventuella intressenter kan shoppa på nätet. En e-mailadress är också installerad för detta ändamål, se Påfågelns hemsida http://www.pafagelnsecondhand.se/

Denna dag klädde jag mig i turkosfärgade långbyxor av Vertigo Pour la Ville istoppade i mörkbruna stövlar. Jag bar en svart stickad tröja av NoaNoa. Ovanpå den hade jag min älskade mörkbruna minkpälsväst och runt halsen beige färgad Armani scarves. Doften idag kom från Agent Provocateur.

En sådan underbar dag!

Solen lyste med hela sin styrka här hos oss idag. Vi mätte 10 grader i skuggan under dagen. Det blev mycket trädgårdsarbete inför den kommande säsongen. Gräset klipptes, buskar och träd ansades och det blev så fint. Promenaden på stranden under förmiddagen fick ta extra lång tid. Helt ofattbart att det snart är november då vi har motsvarande augustiväder här.

Jag har gjort i ordning mängder med höstkläder för ta till butiken i morgon. Så snygga saker. En del av kläderna finns fotograferade på Påfågelns hemsida.

Barnbarnet har väntat på glassbilen från Hemglass i en hel vecka. Ikväll kom den äntligen och frysen är nu åter fylld med flera olika sorters glass. Chauffören, som av vänlighet stannade bilen utanför vår grind, sa då han packade vår glass i påsar "lyssna, vad underbart, vi hör havet". Ja, vi hör havet här.

Idag kände jag mig för lite mer färg i klädseln min. Det blev en orangefärgad tunika av UNO Danmark, mina blå Trussardi jeans, beige dunväst och svarta pumps av Lagersons. Parfymen jag har på mig idag heter Chloé.

Kan man blogga från himlen?

Måndag och det är så stilla och lugnt här kring oss. På stranden, flera kilometer lång, fanns nästan bara jag och hundarna. Under helgen finns ju de hitåkande promenadgästerna och vi är då som regel flera att dela av denna härlighet. Men idag var det bara jag, hundarna och mina tankar.

Mina tankar gick igen till min absolut bästa vän som gick bort för exakt ett år sedan, alldeles för tidigt. Jag saknar henne så. Jag saknar våra samtal, jag saknar hennes kloka synpunkter och de snabba replikerna och att hon alltid fanns där.

Nu hoppas jag att hon är en av de fåglar som finns i min trädgård och cirklar kring mig och de mina och sjunger så vackert. På bilden ovan sitter min vän på en plats i världen dit hon återvände varje år. Jag önskar att hon kan blogga från himmelen.

Resten av dagen har gått till att sortera kläder och varor som skall till butiken på onsdag. Jag fotograferar en del som finns att se på Påfågelns hemsida http://www.pafagelnsecondhand.se/.

En sådan här måndag klädde jag mig i mina Armani jeans, en vit Armani skjorta och ovanpå den en grå kofta av Kriss. Mina sköna skor var ballerina liknande svarta skor av Björn Borg. Som doft valde jag en av mina favoriter, nämligen Giorgio - Beverly Hills.

Titta, en bärnsten!

Det är något speciellt med en söndag, vilodagen. Då jag var "liten" fick man inte göra just något mellan klockan 11 och 12 på en söndag, då var det gudstjänst. I dag gick jag havskantspromenaden med hundarna den timmen. Då bestämde jag mig för att någon dag spela in havets läten som slår med olika krafter mot stranden, så rogivande.

Under denna promenad hittade jag åter en liten bärnsten på stranden. Förr användes bärnsten som bland annat läkemedel mot de mest skilda sjukdomar. I dag är bärnstenen en smyckesten som sägs besitta helande krafter. Jag stoppade stenen i min ficka med de andra, tidigare upphittade stenarna, och kramade dem hårt.

Solen sken åter i dag och maken, barnbarnet, hundarna och jag satt efter lunchen i trädgården, lekte och njöt. Vi planerade också morgondagen som skall innehålla bland annat klädvård för de plagg som skall till butiken under veckan.

Idag, vilodagen, bar jag fantasimönstrade mjukisbyxor Scabetti av Elice i Höllviken, en tröja av Calida, chockrosa duntäckjacka av Jackpot och röda gummistövlar av Tretorn. Doften var idag Lancomes Poême.

Några foton, lördag!

Kan ni föreställa er detta.

Lördagmorgon, så härligt! Efter en stund med nybryggt kaffe och hembakat grahamsbröd med västerbottenost är det dags för morgonpromenad på stranden med hundarna. Kan ni föreställa er detta - mitt under den så kallade havskantspromenaden spricker molnen upp och solen lyser upp med hela sin kraft mot oss. Havet är nästan stilla. Hundarna är så lyckliga och springer med sina pinnar efter mig. Detta är lycka!

Så småningom till butiken och dagen blir väldigt lyckad. Trevliga och intressanta kunder som kommer in. Jag fotograferade vissa objekt som var tänkta att visas i bloggen, bland andra svarta Pertti Palmroth stövlar och ett par bruna Aaltonen stövlar. Båda paren är så snygga. Dock är stövlarna reserverade redan av en medveten dam. Höstkläderna plockas in allt eftersom och byts ut mot de som är mer sommarlika.

Skor har alltid varit min passion och jag kunde inte låta bli att fotografera några par, Magli är min favorit. Bilder ur sortimentet går att finna på Påfågelns hemsida http://www.pafagelnsecondhand.se/.

Hunden Ikaroz var med mig idag och han är en sådan underbar vän. Av någon anledning klädde jag mig i svart i dag igen. Svarta GareDeRobe långbyxor, svart Gant tröja med glittrig logga på bröstet, min mörka, stickade minkpälsväst och svarta halvboots av Rizzo. Som parfym ville jag bära Yves Saint Laurents "rive gauche".

Och ännu fler..

Fler bilder.

Köksgardiner till långbyxor!

Trots regn och blåst hade vi en jämn ström med kunder i dag till butiken. Det roliga är att även killar, eller rättare sagt unga herrar, tittar in. Frågan som jag ofta får är hur det är möjligt att jag har så mycket fina kläder i butiken som jag äger själv och inte säljer på kommission. Många tror säkert att jag skojar då jag berättar historien som började då jag var kanske sju - åtta år gammal och våra grön/vitrutiga köksgardiner syddes till långbyxor åt mig då pengarna inte räckte till för att köpa nya. Alla hade sett mina byxor som gardiner i köksfönstret... Idag, många år senare, hade jag mina älskade svarta Armani jeans på mig, en svart halvlång mohairkofta, svart polotröja och svarta Palmroth skor. Som parfym bar jag Miss Dior Chérie. Under sen eftermiddag kom solen och vi fotograferade ur sortimentet i butiken.

Detta hände i stället för stora inlägg

Efter en shoppingrunda hamnade jag i köket, med förkläde! Jag skulle baka bullar med kanel! Min man älskar kanelbullar med mjölk. Han är storlek 56 i dag. Det finns alltså även stora herrstorlekar i butiken till försäljning. Under dagen gick jag runt i second hand butiker för att hitta varma kläder till yngsta barnbarnet som är på besök hos mig, en flicka på fem år. Hittade en jätte härlig overall i storlek 116 som hon kan ha på sig vid kalla dagar. Då hon väl åker till mamman i Stockholm blir overallen kvar här i Skåne, rengörs och säljs vidare i butiken till den behövande. Barnbarnet sägs ha tillräckligt med kläder i Stockholm så..