Medlem i "kvart över åtta" klubben!

Min rottweiler/dobermanntik Doris, som är snart ett och ett halvt år, tycker väldigt mycket om att springa fri och leka med andra hundar. Hundar finns det gott om här omkring. Varje dag går jag med Doris på stranden så att hon får springa av sig, annars blir hon rastlös och slänger skor och kuddar m.m omkring sig i huset. Hon önskar inget annat än att träffa en annan hund som också vill springa och leka.

I helgen träffade vi en dam och en herre på fältet med var sina två ljusa labradorer, totalt fyra, som Doris blev stormförtjust i. Damen berättade att från måndag till fredag samlas hundägare med sina hundar vid grindarna till fältet för att sedan gå en runda på ca en timme. Ingen föranmälan, ingen avanmälan, bara att finnas vid grinden kvart över åtta på morgonen!

Jag har sett detta sällskap tidigare men har trott att det rör sig om hunddagis eller liknande och därför gått omvägar.

Kul, klockan sattes på ringning tidigt på måndagmorgonen så att jag skulle hinna dricka mitt älskade kaffe och äta gröten innan Doris och jag skulle ansluta oss till den nyfunna klubben "kvart över åtta".

Ut gick vi i god tid och mötte kvart över åtta på morgonen vid grindarna till fältet en helt underbar grupp hundar med respektives matte eller husse.

Det var små hundar, stora hundar, tikar, hanar, kastrerade och icke kastrerade och alla var de lyckliga hundar.

Doris och jag, som "nya medlemmar" togs emot väldigt vänligt. Vi gick rundan som var mycket behaglig och trevlig med småprat och sådant medan hundarna sprang omkring och lekte.

Min stora hund, schäfern Ikaroz, fick stanna hemma dels för en stukad fot men också för att vi måste finna ett bra läge att introducera Ikaroz(Ikke) men hänsyn tagen till det som jag berättat om i ett tidigare blogg, se "Shit happens." från arkivet i oktober.

Nåväl, imorgon har vi väckning igen. Vi vill inte missa "kvart över åtta klubben". Det var så vansinnigt trevligt.

Jag tänker på alla gamla, goda vänner och kan inte låta bli att citera Eddan i "Gå ofta hem till din vän, för en oanvänd stig växer snart igen".

Påfågeln secondhand nu i centrala Malmö.

Äntligen har jag hittat en lämplig, liten lokal för min andra secondhand butik Påfågeln i Malmö innerstad. Då en bekant hörde adressen där butiken kommer att öppnas jublade hon "värsta stråket!" Adressen är Stora Nygatan som ligger i närheten av Hansakompaniet i Malmö vilket motsvarar NK i Stockholm.

Det skall bli så spännande att inreda denna butik. Grunden består av Elfa inredning med upphängningsanordning och hyllor som är lätta att hantera och ändra allt eftersom behoven skiftar. Disken är ett gammalt, vitmålat skrivbord och butiken kommer förstås även här att beskyddas av våra stjärnor som Audrey Hepburn, Marilyn Monroe , Beatles m.fl.

Jag vill omge mig med färska blommor i butiken såsom mina favoriter brudorkide och vita liljor och det skall dofta gott!

Bilden ovan är tagen efter första leveransen av kläder för att visa alla förbipasserande vad som väntar...

Öppnande av Påfågeln secondhand i Malmö kommer att ske högtidligt då allt är på plats, inte före.

En dag som denna då jag levererade första omgången av kläder och placerade blommorna på rätta platser i butiken bar jag mina blå Trussardi jeans, en mörkblå lång tröja/tunika av PTA, min favorit skinnjacka av Ci-Ci-Cianneii, Armani scarfs runt halsen och ovanpå skinnjackan den stickade minkvästen som jag bara älskar. Skorna kom från Palmroth. Parfymen fick idag bli Yves Saint Laurent´s "rive gauche".

Jag kommer inom kort att lägga ut mina egna favoritplagg, parfymer och glasögon på Påfågelns hemsida http://www.pafagelnsecondhand.se/

Det skall bli riktigt roligt.

Finely at home!

Äntligen är jag hemma! Hemma är ju där man trivs, sägs det. Här trivs jag, här mår jag så bra, det här är mitt hem. Jag är alltså åter i Skånelandet.

Resan ner började lite dramatiskt. Bilen var fullpackad, mina fyra hundar satt på sina respektive platser i bilen och kaffemuggen var påfylld. Jag tar adjö av maken som vill stanna i Stockholm och sedan skulle jag köra ner mot söder. Men bilhelvetet startar inte. Batteriet är slut, urladdat!

Vad betyder det här då, tänker jag, skrockfull som jag är. Det kan vara vad som helst men inget kan stoppa mig. Vi ringer till BMW som har suverän service även på söndagar. Inom loppet av en timme kommer en glad BMW mekaniker i sin Servicebil och startar min bil. Han råder mig dock att inte stanna bilen/motorn alltför snabbt på resan då det finns risk att bli stående igen.

Med fyra hundar i bilen vill jag förstås inte bli stående efter vägen någonstans i Östergötlands- eller Smålandsskogar så jag kör ner till Skåne utan att stanna motorn. Hundarna får gå ut, en och en, vid en rastplats med bilmotorn igång. Hundarna vet av någon anledning vad som gäller. De vet att vi är på äventyr och det måste hållas ett högt tempo. De gör sina behov snabbt och in i bilen igen. Vi spelar Lasse Stefanz på cd spelaren och är förvånansvärt snart framme vid vårt hus.

Det är mörkt redan, milt i luften, jag hör havet. Jag bär det viktigaste in i huset och korkar upp en vinare.

Hundarna springer runt i trädgården som galningar, hoppar och skuttar. De är också så glada, de känner av stämningen.

Vi är hemma nu, här mår vi bra, här är vi fria!

Denna dag klädde jag mig i gamla Armani stretchjeans, svart tröja av Calida, svart tunika av Sarah-Pacini, svart skinnjacka Courtney of London, svart/vinröd silkesscarf runt halsen, fotvänliga pumps av Lagersons. Doften kom från Clinique, nämligen Aromatics Elixir.

En gåva från Gud.

Under vår nuvarande vistelse i Svealand tillbringades helgen i Sörmland, vid en liten insjö. Luften var "hög", sjön var alldeles stilla, spegelblank. Det var så underbart. Maken och jag eldade i Tulikivi täljstensspisen för att få den speciella värmen och stämningen i huset. Vi tände levande ljus precis överallt. Vi åt gott och vi drack oss lite, lite berusade. Hundarna kiknade av skratt, de var också så lyckliga. Detta är livet, detta är en gåva från Gud.

På bilden ovan sitter den "adlige" äldre schäfern vid den så kallade ekpaviljongen. Den runda platsen vid eken fyller många funktioner på sommaren. Där dukas det till midsommarfest, till frukost, till lunch och till middag de övriga dagarna under sommaren. Där kan även den som vill dra sig tillbaka men ändå vilja vara med sitta och göra det som anstår denne, exempelvis läsa handlingar till kommande möten.

Jag hör ännu barnbarnens skratt och glädjetjut då de lekte i och vid sjön. Jag hör musiken som vi spelade ut över sjön från högtalarna som är monterade under taket till huset, musiken som vi också dansade till.

Jag skrattar då ja tänker på kräftskivan vi hade med våra hitresta vänner. De tidiga morgonen och sena kvällarna till kräftburarna och sedan den oförglömliga festen!

Det var sommaren och detta måste vara en gåva från Gud.

Nu är det senhöst och det är alldeles tyst och så stilla. Sjön är orörlig och till och med skogen är tyst. Fåglarna som sjöng kring oss på sommaren har flyttat söderut.

Snart är det sommar igen och denna underbara plats på jorden vaknar åter med fågelsången, umgängen, barnaskratten, glädjen och många, många härliga dagar att minnas!

"hur mördar man sin tandläkare"

Denna dag vaknar jag med ångest. Jag skall till tandläkaren tidigt på morgonen. Hundarna skall rastas innan dess, kaffet skall drickas och allt det där som hör till en vettig morgon. Stressad, spänd i kroppen som i väntan på jultomten som barn springer jag iväg sedan till tortyren..., till tandläkaren!

De är så konstigt glada och pigga där, tandläkaren och sköterskan. Vad har de för något i skjortärmen? Jag är så spänd.

Jag har inget val. Som i dvala lägger jag mig på den hemska stolen, blir nerhissad med huvudet ner och fötterna upp. Ge mig bedövning!!

Jag ligger där sedan utan att kunna försvara mig. Jag har minst tre händer i olika storlekar över mitt ansikte, en blå slang som suger, en borr som låter vidrigt genom mitt huvud och sprutar vatten. Jag bländas av strålkastarljus genom dessa hemska händer över mitt ansikte. Jag kan inget göra, jag ger upp...

In kommer en bekant till tandläkaren och får en replik av tandläkaren, "min patient tänker nu på hur man mördar sin tandläkare".

Just det, hur kan han läsa mina tankar. Dessa tankar är ju den enda utvägen från den här hemska stolen där jag ligger under alla händer, slangar, borrar och leenden!

Nåväl, så småningom blir jag fri. Jag går därifrån och känner mig som en vinnare. Jag klarade det igen!

På vägen hem, med stopp hos den den lokala grönsaks- och frukthandlaren är jag så glad igen för mina tänder och att jag överlevde behandlingen ännu en gång! Det kanske är bra att ha tandläkaren kvar i allafall, han är ju så duktig och vill man vara fin, får man lida pin.

Bilden ovan är inte från min tandläkare. Jag vill nämligen inte lämna spår efter mig med tanke på alla kommande eventualiteter.

Stockholm, Stockholm, hufvudstaden!

Med stark separationsångest lämnade jag Skånelandet för ett par veckors besök i huvudstaden eller hufvudstaden som det hette förr. Anledning till detta besök är de många nödvändigheter och kopplingar som finns kvar här. Dit hör besöken hos den faderliga tandläkaren som kan lugna den mest skräckslagna patienten. Dit hör besöken hos den skickliga skönhetsterapeuten som kan släta eventuella aningar till rynkor. Dit hör andra ofrånkomliga åtaganden och dit hör även bytet av däcken på bilen.

Den stora händelsen i Stockholm just nu tycks vara vaccinationen mot svininfluensan. Alla talar om det här. "Är du på väg till vaccination?" " Har du vaccinerat dig?" "Skall du vaccinera dig?" De är repliker som byts i möten med grannar och vänner. Svininfluensan är något som verkligen påverkar oss just nu, vi följer all rapportering om den i media. Själv har jag gått sedan ett antal veckor tillbaka med handdesifektion i hemmet, bilen och i handväskan.

I eftermiddags bestämde jag mig för att gå se hurudant det låg till på den närmaste vårdcentralen i centrala Stockholm. Det fanns en folkmängd där utan dess like. Gråtande barn, mödrar, fäder, mor- och farföräldrar och annat löst folk. Det var bara att ta en nummerlapp och fylla i ett formulär med ett antal fågor och sätta sig i väntrummet eller stå i korridoren och vänta.

I ett hisnande tempo ropades nummer efter nummer upp av hela vårdcentralens personal. Ungefär 20 personer per fem minuter fick vaccinet på denna sjukvårdsenhet. Inga sorteringar mellan grupper och riskgrupper. Alla skall ju ändå få vaccineras. Så begåvat. Varför skulle de ägna en massa tid till att förhöra och sortera grupper och riskgrupper.

Så, nu är vi vaccinerade, både maken och jag. Nu kan jag ägna mig åt väsentligheter igen såsom att studera gatubilden i Stockholm som inspiration för min verksamhet i Skåne, bedriva "företagsspionage" bland secondhand butiker i staden och sist men inte minst unna mig tid till den lyxen som all tänkbar estetisk behandlig av ansiktet innebär, den utan kniv.

Denna blåsiga dag gick jag runt i svarta Levi´s jeans, en svart Calida polotröja, ovanpå den en vid laxrosa kofta av Rodebjer, pumps av Lagersons och den långa, mörkbruna. stickade minkpälsen. Som parfym idag hade jag en gammal goding av Jean Patou , nämligen "Joy".