Denna dag vaknar jag med ångest. Jag skall till tandläkaren tidigt på morgonen. Hundarna skall rastas innan dess, kaffet skall drickas och allt det där som hör till en vettig morgon. Stressad, spänd i kroppen som i väntan på jultomten som barn springer jag iväg sedan till tortyren..., till tandläkaren!
De är så konstigt glada och pigga där, tandläkaren och sköterskan. Vad har de för något i skjortärmen? Jag är så spänd.
Jag har inget val. Som i dvala lägger jag mig på den hemska stolen, blir nerhissad med huvudet ner och fötterna upp. Ge mig bedövning!!
Jag ligger där sedan utan att kunna försvara mig. Jag har minst tre händer i olika storlekar över mitt ansikte, en blå slang som suger, en borr som låter vidrigt genom mitt huvud och sprutar vatten. Jag bländas av strålkastarljus genom dessa hemska händer över mitt ansikte. Jag kan inget göra, jag ger upp...
In kommer en bekant till tandläkaren och får en replik av tandläkaren, "min patient tänker nu på hur man mördar sin tandläkare".
Just det, hur kan han läsa mina tankar. Dessa tankar är ju den enda utvägen från den här hemska stolen där jag ligger under alla händer, slangar, borrar och leenden!
Nåväl, så småningom blir jag fri. Jag går därifrån och känner mig som en vinnare. Jag klarade det igen!
På vägen hem, med stopp hos den den lokala grönsaks- och frukthandlaren är jag så glad igen för mina tänder och att jag överlevde behandlingen ännu en gång! Det kanske är bra att ha tandläkaren kvar i allafall, han är ju så duktig och vill man vara fin, får man lida pin.
Bilden ovan är inte från min tandläkare. Jag vill nämligen inte lämna spår efter mig med tanke på alla kommande eventualiteter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar