GOTT NYTT ÅR !!!

Snart är året 2009 slut och det nya året 2010 tar vid.

Inför det nya året tänker jag och minns det gångna året och planerar och ger löften inför det nya.

Jag är mycket tacksam för året som gott. Jag har fått vara frisk, jag har vaknat med glädje varje morgon, mina närmaste har funnits där och vi har umgåtts i positiva tecken och omständigheter. Jag har kunnat dela med mig av det som jag har fått och jag kan nu planera och ge löften inför det kommande året.

Mina tankar och välgångsönskningar går nu till dem som har haft det svårt under året som gått och jag önskar att det nya året kommer att vara mer välvilligt mot dem.

Om du är värd för en nyårsvaka skall du enligt gammal sed inte bjuda dina gäster till nyårsvakan förrän vid åtta eller halv nio tiden på kvällen för att väntan på tolvslaget inte skall bli så lång!

Du skall också vara uppmärksam på följande saker på nyårsdagen.

Beskåda himlen, om den är röd på morgonen kommer det sorg, krig och oväder.

Akta dig för att hicka eller nysa på nyårsdagens morgon för det betyder dödsfall.

Om en man är ditt första besök på nyårsdagen betyder det lycka. Om en kvinna kommer först betyder det olycka.

Låna inte ut pengar på nyårsdagen så försvinner dina pengar inte under året.

Får du däremot pengar betyder det mera pengar till dig under året.

Vill du dessutom hålla dig frisk under det nya året skall du äta ett äpple på nyårsdagens morgon!

Med låten ovan, klicka på play pilen, önskar jag dig gott slut av det gångna året och ett riktigt gott nytt år!

Efterlysning, "JOY" av Jean Patou.

Som bekant är jag barnsligt förtjust i parfymer. Många av dofterna kommer och går. En del stannar kvar, en del får vila i "förrådet" och en del får fräscha luften i badrummet.

Doften som jag tycker väldigt, väldigt myket om är "JOY" av Jean Patou. Den doften lanserades av modeskaparen Jean Patou i början av 1930 talet bland annat för att höja humöret efter depressionen.

Denna parfymdoft skapades av Henri Alméras för Patou som var mycket kräsen, inget dög.

Det sägs att parfymören lär ha sagt om doften "JOY", av rosor och jasmin, "om du inte tycker om den här doften så skall jag börja valla getter".

"JOY" är efter Chanel No 5 den mest sålda parfymen i världen. Det sägs att varje flaska "JOY" innehåller extrakt från fler än 1000 blommor!

Jag har "JOY" av Jean Patou förstås men flaskan är snart tom!

Jag önskade en ny flaska av "JOY" till julklapp men det visade sig att den inte finns att köpa i Sverige längre!

Jag utropar därför en efterlysning av "JOY" av Jean Patou, eau de parfum, minst 50 ml.

Om det är någon som reser utrikes, helst till Paris, får denne med sig en inköpslista innehållande den finaste, enligt mitt tycke, parfymen "JOY" av Jean Patou.

Stockholm tur och retur!

En berättelse.

Jag är vaken och pysslar som vanligt hela natten mot julafton.

Maken kör mig till Malmö C till tåget som går till Stockholm tidigt på julafton morgonen.

På tåget är det frukost, gratis internetuppkoppling, kaffe, muffins och frukt obegränsat under hela resan, dagens tidningar och bra service.

Vägen till Stockholm genom delar av Sverige kantas av otroligt vackra vinterbilder som skulle kunna vara vykort med vintermotiv! Bilden ovan är tagen någonstans mellan Norrköping och Katrineholm genom tågfönstret med tåget i full fart.

Framme i Stockholm skyndsamt till Åhlens varuhus för att inhandla de sista önskemålen gällande julklappar samt ingredienserna till makaronilådan som enligt gällande, återkommande regler är mitt bidag till julbordet.

På väg ut från Åhlens varuhus möter jag på vänster sida av utgången en skakande man som har en pappersmugg i handen och han "tigger". Självklart ger jag honom lite pengar. "Taak så mycke, guud jul, ai dount spiik sou guud sviidis".

Till höger om utgången står en kvinna och säljer "Situation Stockholm", en tidning om och för hemlösa i Stockholm. Jag brukar alltid köpa den, 40kr, hälften får den som säljer.

"Jag måste få ihop det till en natt på vandrarhem" säger denna kvinna. Hon är inte missbrukare, dock hemlös.

"Får du snart fira jul" frågar jag.

"Först måste jag få ihop pengar till en natt på vandrarhemmet, säger hon igen, i kväll vill jag sova inomhus".

Hon säger sig inte ha några släktingar eller nära och kära, hennes kompisar är i samma situation som hon eller värre, ofta missbrukande.

Jag skäms nästan. Vilka skilda världar. Jag pratar med henne om vad som helst som nu låter dumt och jag känner mig så också. Vilken tur att jag tog täckjackan på mig istället för pälsen. Vilken tur att det inte syns att jag har sådana, egentligen onödiga tillägg till dataspelen i kassarna som kostar lika mycket som minst en vecka på vandrarhemmet.

Om jag skulle fira julen i mitt eget hem skulle jag bjuda henne dit. Nu firar jag julaftonkvällen hos andra. Oh herregud, detta i dagens Sverige och dagens Stockholm.

Julaftonen firar jag traditionsenligt tillsammans med släkten, barnen, barnbarnen deras farföräldrar och ännu äldre. Vi äter och dricker så bälten går upp.

Julklapparna för barnen och barnbarnen är så många att de inte är intressanta länge. De orkar inte ens öppna alla paket.

Vilka skilda världar, tänker jag igen.

Jag stupar i säng vid midnatt och saknar hundarna och maken, det är så konstigt utan dem.

På morgonen innan avfärden till tåget gäller det att hinna plocka ihop kläder och skor som skall till min secondhand butik "Påfågeln". Fyra kassar bara genom att öppna garderobsdörren lite på glänt!

Väl på tåget blir det åter dagens kvällstidning, gratis internetuppkoppling, kaffe, frukt och muffins obegränsat samt förbeställd trerättersmeny med vitt vin till. Otroligt bra service i vagnen.

Väl framme vid slutstationen tas jag emot av maken som bär de tunga väskorna och kör mig hem till vovvarna och lugnet som vi så uppskattar.

Det är jul hela helgen!

Önskan om en fridfull julhelg!

Det är något alldeles speciellt men denna natt, natten till julafton.

Jag är vaken julafton natten, varje år. Vill liksom inte sova bort denna heliga natt.

Jag har gjort i ordning skinkan till maken som återvänt från besöket i huvudstaden.

Sillen är klar.

Jag skall slå in julklappar och packa inför min resa "över dagen" till Stockholm.

Men först skall jag skicka julhälsning här till alla vänner och bekanta med en önskan om en fridfull julhelg!

Bilden överst är tagen på Vellingeblomman då barnbarnet var på besök.

Julsången, i bilden under, för tankarna till julen därhemma och kan lyssnas till genom att klicka på "play pilen" i mitten på bilden!

God jul!

Livets ursprung, vattnet, havet!

Det är något alldeles särskilt med havet. Jag förstod inte det när maken sade till mig för flera år sedan då vi åkte till stranden med hundarna att "det här är livskvalitet".

Nu, efter ett par års boende med närhet till havet förstår jag vad han menade. Jag förstår även vad Ingmar Bergman kände då han gick upp klockan fyra på morgonen och lyssnade till havet och drack rödvin.

Jag dricker inte rödvin då jag lyssnar till och går vid havet. Jag blir berusad av närheten och ljudet av havet!

Varje dag måste jag dit, till stranden. Det spelar ingen roll hur väderleken är. Även om istapparna hänger i fönstret till arbetsrummet skall vi ut! Nu är det ju dessutom, som bekant, snökaos i Skåne.

Till stranden skulle jag, hundarna och maken. Det var så härligt. Det blåste, var snöigt, isigt och kallt men så välgörande.

Man tar stora risker att gå på stranden så här väders eftersom isen har lagt sig lite varstans. Inget kan stoppa oss och framförallt inte hundarna. Ensamma är vi också på stranden. Det finns inte en djävel, mer än vi, som tar sådana risker som vi gör.

Medelåldern här är ju "broddar under skorna", typ!

Glöggparty i snöyra!

Tidig väckning! Jag skulle ju svara för den "riktiga" glöggen, d.v.s den med lite värme i för "kvart över åtta klubbens" glöggparty. Jag värmde glögg med hjortronsmak och för säkerhets skull värmdes även hallonlikören från Bodarpsgården.

Kallt som attan var det ute så pälsen, inhandlad hos Helsingborgs Auktionsverk, http://www.hav.se/, fick värma mig.

Doris, värstinghunden, var varm i vetskapen om att få träffa sina hundkompisar.

Det var så trevligt! En i gruppen hade värmt alkoholfri glögg, en hade pepparkakor med sig och en, riktigt huslig medlem, hade bakat lussekatter efter ett gammalt recept. Jag hade hjortronglöggen och hallonlikören, spetsad med vodka!

Vi åt, drack ock skålade. Det var kallt ute, snö och blåst, tidigt på morgonen men så trevligt. Hundarna var också så glada vilket syns på bilden där delar av hundgruppen framträder.

Nåväl, efter en stunds festande och firande av bland annat en medlem som passade på att fylla år gick den vanliga, varje morgon återkommande, promenaden genom fält och skog.

En alldeles underbar morgon!

Vi älskar Skånelandet, även under vinterhalvåret.

Det är så underbart att bo här nere i Skånelandet. Det är som att bo på kontinenten. Sommaren stannar till nästan jul och våren är här strax efter nyår. Vinter, usch! Onsdagen den 16 december var det fortfarande badväder för min "badkruka" stora schäfern "Ikke". Jag fotograferade honom på fältet för att skicka en härlig höstbild till de frusna individerna i snön uppe i Stockholm. De två bilder högst upp är tagna då, bilden under är tagen på samma plats dagen efter.

Morgonpromenaden i dag med "kvart över åtta klubben" gick i "djup" snö! Fy fan, vi hade fått snö under natten! Vi genomförde muntlig enkät om ämnet "vem gillar vinter och snö". Det blev oavgjort. Jag var bland dem som röstade emot vinter och snö.

På fredagmorgon, alltså i morgon, skall vi i klubben ha glöggparty på fältet. Hundarna får den otvistliga "belöningen" i form av mjukost i tub som trycks mot nosen, sååå gott, och Frolic förstås.

Vi vuxna skall dricka glögg och äta lussekatter och pepparkakor. Vi har redan sett ut platsen där vi skall sitta, nu alltså i snön. Det blir att ta på sig päls i morgonbitti.

Min uppgift är att värma en alkoholhaltig glögg, jag valde den med hjortronsmak, och ta med den i termoskanna. Jag skall också fotografera tillställningen.

Glöggpartyt med "kvart över åtta klubben" på morgonen skall bli en ny upplevelse för både mig och min "värstinghund" Doris.

Jag återkommer!

Kamrat, min vän!

Jag har skickat en julhälsning till många av dem som jag tycker om. Många fler står på tur. En av dem som fått min julhälsning är min vän, kamrat, som jag alltid kallat henne för.

Kamraten är en gammal medarbetare från forna tider. Det var hon som fick massera mina onda axlar då jag var som mest stressad på arbetet. Hon var alltid glad och positiv då hon kom till kontoret. Vi skojade om ryssar och vodka och kamrater och sådant och hon masserade mina, av stressen ömma axlar.

Jag skickade min julhälsning till henne såsom till så många andra som jag tycker om och som jag tänker på.

Jag fick tillbaka hälsningar från många vänner, hälsningar som gjorde mig glad.

Hälsningen från kamraten fick mig däremot att gråta. "Det här blir min sista jul" och "jag kanske lever till sommaren", skrev min vän, kamraten.

Nej! Nej! Nej! Det får inte vara sant. Nej, inte min vän, kamraten! Hon, den solstrålen! Så orättvist om det skulle vara sant.

Hon skrev att varje dag kan vara den sista och hon skrev om det hemska att vakna varje dag till vetskapen om det.

Jag ruskar om maken och skriker om vårt vansinne att klaga på då BMW:n skall till service en morgon eller om hundarna som skall till stranden och springa och han måste följa med eller löven som måste krattas från trädgården. Var glad! Var glad att du lever och är frisk! Var glad att det är positiva saker du har att handskas med då du vaknar!

Min vän, kamraten, berättar en annan historia. Jag blir så ledsen. Så ledsen för hennes skull och för att jag inte vet vad jag kan göra för att hjälpa min vän. Jag hoppas bara på ett under, ett under tilldelat dem som varit goda, som varit goda vänner och goda medmänniskor. Det har kamraten alltid varit. Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta på detta under, givet dem som är som min vän, kamraten.

Går tiden fortare ju äldre man blir?

Jag tycker att tiden går så fort. Jag hinner inte med någonting. Det tar en hel dag att gå ut med soporna!

Det sägs att tiden går fortare ju äldre man blir...

Men, det är ju samma timme för oss alla i alla åldersgrupper. Ändå känns det som att min tid går fortare än barnens tid tillexempel eller för barnbarnens tid som väntar hela dagen på att mamma skall komma och önskar att tiden går fort dit.

Jag blir inte klok på detta. Jag hinner inte med någonting. På morgonen stiger jag upp rätt hyfsat vid halv sju så där. Jag lägger upp schemat för dagen. Jag rastar hundarna och äter och gör något av schemat och sedan är det kväll igen!

Varför sitter jag på natten och skriver detta? Jo, för att tiden går så fort. Jag skulle ha skrivit det här för länge sedan, men jag hann inte.

Undrar om det blir bättre om jag byter klocka med mina barn eller ännu hellre med barnbarnen? Deras tid tycks gå mer långsamt. De önskar ju hela tiden att tiden skall gå fortare.

Jag vet bara att då jag var "yngre" så hann jag med mycket, mycket mer under en dag. Jag rastade hundarna, arbetade mer en än heltid, tog hand om hemmet, gick ut med vännerna, motionerade, besökte barnen, surfade på internet, talade i telefonen och på kvällen satt jag med maken och slötittade på TV.

Nu hinner jag inte med någonting. Som sagt, det tar hela dagen att gå ut med soporna.

Jag citerar Goethe och undrar om det verkligen är så illa att "Vi har alltid nog med tid om vi använder den rätt".