Mitt i natten, med ett tåg som är över sex timmar försenat på grund av snökaoset år jag på väg hem igen, hem till Skåne, dit jag planeras att få komma vid sex tiden på morgonen istället för klockan elva kvällen före.
Jag har varit i huvudstaden för att säga "hej då" till kamrat Galina som alldeles för tidigt gick bort från oss. Jag har alltså varit på begravning.
Det var så sorgligt. Vi som var på plats stod där så ensamma, lämnade av henne. Ändå var vi som så nära och tillsammans för att vi alla ville säga "hej då" till Galina och vara nära henne en sista gång.
Vi visste att Galina inte ville att vi skulle gråta, ändå grät vi.
Sedan skrattade vi då vi mindes henne och våra möten med henne. Hon var så glad och hon älskade livet och sina medmänniskor.
Hon hade så många vänner. Vi var där och fast vi alla inte kände varandra så var det som att vi ändå gjorde det för att vi kände Galina och vi tyckte så mycket om henne.
Det bjöds på kaffe och tårta och vodka därtill förstås. Efteråt gick alla åt var sitt håll. Galina hade också gått, hon fanns inte längre där. Det som fanns kvar var endast hennes minne.
Hej då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar