Fästing stoppade min bilresa!

Efter några dagars besök i Skåne skulle jag köra tillbaka till Sörmland med hundarna. Maken fanns i Stockholm och skulle ansluta i Katrineholm.

Jag hade satt väckning till klockan fem i min gamla, utgångna Nokia modell med talande väckarklocka (en toppenfunktion som jag önskar skulle finnas i alla mobiltelefoner).

Allt var föreberett för snabb avfärd.

Mitt i påklädningen känner jag att det är något främmande på ryggen! En fästing!!!

Helvete, en fästing på ryggen!

Maken är i Stockholm och jag är ensam med hundarna.

Inga speglar i världen kunde hjälpa mig att ta bort fästingen. Det gick inte att vrida armarna så.

Vad skall jag göra? Jag måste lugna mig och komma på något klokt. Ingen panik!

Jag skall köra bilen, i minst sex timmar, till Sörmland. Klockan är kvart över fem på morgonen och jag har en fästing på ryggen!

Inga grannar är ute så här dags för att hjälpa mig.

Sedan kommer jag på något smart.

Hundägarna är ju alltid ute från tidig morgon till sen kväll. Någon av dem måste rimligen vara duktig på fästingplock.

Jag stoppar fästingpincetten i fickan och kopplar hundarna för en morgonpromenad i ett speciellt syfte.

På fältet för hundpromenaderna spanar jag sedan efter en säker hundägare som kan hjälpa mig. Om inte före så brukar Margareta komma med sin hund vid halv åtta.

Det kommer några karlar med hundar men jag vill inte ha en främmande karl pillandes på min rygg om det inte är riktigt nödläge!

Sedan kommer damen, hon med tre hundar. Hon har också häst och jobbar på dagis så hon måste vara van att ta bort fästingar! Säkert har hon hjälpt både barn och djur i fästingnöden!

Javisst, hon hjälper även mig. Zip, zip och fästingen är borta, hon behövde inte ens fästingpincetten! Tusen tack!

Med alsolsprit inpaddad på ryggen, två timmar försenade, åker hundarna och jag mot Sörmland för midsommarfirande!

Trevliga helger och glöm inte att fylla på fästingvaccin var tredje år!